klippte av min älskade snedlugg i går. måste i väg nu... men lägger upp en bild så fort som möjligt så ni får se resultatet :) men tills dess, tjing!

för alla er som inte hört så ska jag till Schweiz den 16 oktober :) det lär bli en sväng inom Italien också! så himla härligt att komma iväg. det blir iofs en kort resa på 5 dagar men det räcker för att koppla bort alla sorgsna tankar för en gångs skull..... jag behöver verkligen detta. wee! =)

Desideria

"Kvinnonamnet Desideria är en svensk form av Desirée som betyder den önskade. Namnet skapades 1811 när kronprins Karl, som senare blev Karl XIV Johan, gifte sig med Désirée Clary och hennes namn skulle försvenskas. Desideria är ett ganska ovanligt namn. Totalt finns drygt 900 personer i Sverige med namnet. varav ca 30 med det som tilltalsnamn. Under hela 90-talet fick endast en flicka namnet som tilltalsnamn."


Kanske ska börja använda mitt andranamn? =)


Källa: http://www.birthday.se

i dag har jag varit duktig. Katja och jag tänkte ta oss en rask promenad men istället så blev det att vi sprang en runda i skogen :) hela 45 minuter!

alla som vill att jag flyttar ner till Skåne igen hör av er. lämna ett inlägg eller ring mig. övertala mig om du verkligen vill att jag ska ta mitt pick och pack och komma hem igen. jag vill men tvekar... jag har flyttat så många gånger tidigare, så nu blir det sista flytten ever på ett tag i såfall. jag vill göra rätt val..... snälla hjälp mig att göra valet!

det här med att flytta till Göteborg var kanske inte ett av mina smartaste drag men jag har lärt mig mycket. att fly från verkligheten är inget som fungerar i längden. den kommer i fatt en fortare än vad man tror.
jag trodde jag skulle bli lyckligare i Sveriges andra största stad men nej...
visst, jag lyckades få jobb och har träffat en hel del nya människor men jag känner mig fortfarande tom.... jag har ett tomrum i bröstet som aldrig tycks fyllas av äkta glädje. fick mig dock en tankeställare efter mitt senaste besök i Varberg. varför jagar jag det som inte tycks fylla mitt tomrum när lyckan i grund och botten är min familj(Sofi tillhör självklart den)? jag blir tårögd bara av tanken... hur kan jag ha varit så dum? när jag fortfarande bodde i Skåne så saknade jag något... det fattades något för att göra mig hel men det var inte alls samma känsla. under den tiden var jag åtmistonde lycklig.
självklart så hade jag många fina år i Varberg också så förstå mig inte fel men den tiden är förbi och jag vill aldrig flytta tillbaka igen. för inget är detsamma längre. nästan alla har gått vidare, flyttat eller också har jag tappat kontakten med dom. allt som en gång gjorde mig lycklig i den staden är nu splittrat i spillror. visst många säger att förändring förnöjer.... att inget är menat att existera för alltid... men jag säger, fuck dom! små förändringar här och där är alltid bra... men när folk börjar dö runt omkring en, skvallret på krogen sinar och alla flyttar i väg på drygt ett års tid så är det inte kul med förändring. mentalt hinner man inte med allt som händer, kroppen säger stopp och man skapar ett känslomässigt krig i bröstet som aldrig tycks försvinna. som människa orkar man inte hantera allt för många överraskningar. tro mig jag är ett levande bevis på det.
men men, så nu har jag då fått mig en tankeställare.... och det ända sättet att lösa det på är nog att flytta hem. det är ju där jag känner mig trygg och det är dit jag oftast brukar återvända när livet suger för jag vet att jag mår bra när jag åker därifrån. beslutar jag mig nu för att återvända till boet så tänkte jag återuppta studierna. höja några betyg på komvux och sedan till nästa höst söka till Psykologprogrammet i Lund. under tiden kommer jag vara bosatt i Bjuv och på så sätt slippa ta studielån. visst utbildningen är på 5 år men jag tror faktiskt att detta är vad jag vill... jag har alltid gillat att analysera andra människor och jag är en jävel på att ge andra råd på hur man ska lösa problem. så varför inte? eller vad tror du?

jag hade en känsla. en obehaglig en. jag bara kände att något var på gång att hända. det gjorde det. i går fick jag ett samtal från Sofi och hon hade gråten i halsen..... Cathy vår älskade vän hade tagit livet av sig i förgår :(
har inte träffat Cathy på två tre år, men minnena finns fortfarande kvar och det gör så ont att veta att en vän lidit så mycket och jag inget kunnat göra. förlåt.

det är just detta som gör mig så ledsen var gång jag mister kontakten med en vän.... man vet aldrig när man ses igen. jag må vara känslig, gråta och vara patetisk ibland men jag älskar ju er som fan!

hoppas ni alla har det bra, må vi ses snart igen. den som en gång berört mitt hjärta kommer alltid ha en plats där.

*KRAM*

R.I.P <3
Cathy Agneta Larsson
1984.02.17-2007.09.02

hyresvärden skickade ut en lapp i förra veckan om att en gubbe skulle komma och fixa elementen.... helvete heller! han i stort sett gjorde det omöjligt för oss att höja värmen! varför varför varför? vintern är snart på gång, jag behöver värme!

i fredags träffade jag Andreas. han hade kommit till Göteborg för att festa loss med en gammal klasskamrat. han lämnade honom och kom till vasastan för att träffa mig. det var otroligt skoj. har saknat honom så! känslorna var blandade.... jag älskar honom fortfarande så jävla mycket men klarar iallafall av att kontrollera mina känslor nu för tiden.... men det är precis. skulle egentligen bara vilja skaka om honom och skrika i hans öra hur mycket han verkligen betyder för mig (älskar honom över allt annat) och sedan bara hoppas på att han finns där för mig en dag. men men livet är som det är... hårt och orättvist så det lär aldrig inträffa.