venusique

det här med att flytta till Göteborg var kanske inte ett av mina smartaste drag men jag har lärt mig mycket. att fly från verkligheten är inget som fungerar i längden. den kommer i fatt en fortare än vad man tror.
jag trodde jag skulle bli lyckligare i Sveriges andra största stad men nej...
visst, jag lyckades få jobb och har träffat en hel del nya människor men jag känner mig fortfarande tom.... jag har ett tomrum i bröstet som aldrig tycks fyllas av äkta glädje. fick mig dock en tankeställare efter mitt senaste besök i Varberg. varför jagar jag det som inte tycks fylla mitt tomrum när lyckan i grund och botten är min familj(Sofi tillhör självklart den)? jag blir tårögd bara av tanken... hur kan jag ha varit så dum? när jag fortfarande bodde i Skåne så saknade jag något... det fattades något för att göra mig hel men det var inte alls samma känsla. under den tiden var jag åtmistonde lycklig.
självklart så hade jag många fina år i Varberg också så förstå mig inte fel men den tiden är förbi och jag vill aldrig flytta tillbaka igen. för inget är detsamma längre. nästan alla har gått vidare, flyttat eller också har jag tappat kontakten med dom. allt som en gång gjorde mig lycklig i den staden är nu splittrat i spillror. visst många säger att förändring förnöjer.... att inget är menat att existera för alltid... men jag säger, fuck dom! små förändringar här och där är alltid bra... men när folk börjar dö runt omkring en, skvallret på krogen sinar och alla flyttar i väg på drygt ett års tid så är det inte kul med förändring. mentalt hinner man inte med allt som händer, kroppen säger stopp och man skapar ett känslomässigt krig i bröstet som aldrig tycks försvinna. som människa orkar man inte hantera allt för många överraskningar. tro mig jag är ett levande bevis på det.
men men, så nu har jag då fått mig en tankeställare.... och det ända sättet att lösa det på är nog att flytta hem. det är ju där jag känner mig trygg och det är dit jag oftast brukar återvända när livet suger för jag vet att jag mår bra när jag åker därifrån. beslutar jag mig nu för att återvända till boet så tänkte jag återuppta studierna. höja några betyg på komvux och sedan till nästa höst söka till Psykologprogrammet i Lund. under tiden kommer jag vara bosatt i Bjuv och på så sätt slippa ta studielån. visst utbildningen är på 5 år men jag tror faktiskt att detta är vad jag vill... jag har alltid gillat att analysera andra människor och jag är en jävel på att ge andra råd på hur man ska lösa problem. så varför inte? eller vad tror du?