Dagdrömmarn
Så hur ska jag då kunna se glädjen i mitt liv? Vad ska jag ta mig till?
Svar: Har köpt alla på HM. Beställde alla förutom den röda innan jag skypade med dig. Men den hade jag redan bestämt (nästan) att köpa. Men inga långklänningar dock men fiiina och våriga!
Halloj =)
Av en slump hamnade jag här när jag läste igenom mina gamla blogginlägg och hittade en kommentar från dig när min kompis lägenhet hade brunnit ner år 2008 :p
Det där med flygrädslan - har du funderat på att gå i terapi? Jag är själv väldigt, väldigt flygrädd, innan år 2000 totalvägrade jag, men julen 1999 fick jag en resa med familjen till Canarieöarna och då var det bara att bita ihop... Efter det har jag flugit lite då och då, vissa år flera gånger och vissa år bara någon enstaka gång - jag har dock alltid tagit lugnande medicin innan (Stesolid i mitt fall) som tagit bort den värsta rädslan.
När det tog slut med mitt ex så har det inte blivit något flyg sedan dess tyvärr, tror det var nära 6 år sedan sist nu, till nu precis nyligen då min pappa bjöd med mig på en resa till Alperna och i samma veva även fick en fråga från jobbet om jag ville flyga elelr åka tåg på en jobbresa till Sthlm.
Hur jag reagerade när jag fick frågan från jobbet kan du läsa i min blogg, 16e februari "Flygfobiångest", (det kom före Alpfrågan) - har nu varit iväg i Alperna och alltså flugit igen för första gången på många, många år, och ska som sagt snart iväg till Sthlm... Känslan nu efter att ha varit iväg är så otroligt befriande, första starten från Sverige var INTE rolig, fick kämpa med andning och hålla undan tårarna - but I MADE IT, och själva flygningen, landningen och hela resan hem igen gick förvånande bra (dock med lugnande). Jag har även beslutat att jag ska gå en Kognitiv terapi-kurs för flygfobi för att se om jag kan dämpa min rädsla ytterligare, kanske t o m få bort den helt??
Mina tips - våga testa och utmana dina rädslor, och ta en funderare på det där med Kognitiv terapi. Det var så jag tänkte när jag fick frågan från jobbet - mitt huvud och alla instinkter skrek TÅÅG!! men jag tog kontrollen över det och blev nästan förbannad på mig själv och tog flyget - bara för att utsätta mig för det helt enkelt, samtidigt beslöt jag mig för att gå i terapi (jag grät och hade lättare panikångest från och till hela den dagen efter att ha tagit de besluten)
Summa kardemumma - jag har nu hunnit flyga tur å retur till Frankrike, jag ska snart flyga till Sthlm och jag ska börja kolla runt på lämplig terapikurs att gå inom kort, och det känns faktiskt väldigt bra nu. Bara att ha börjat jobba med detta själv i huvudet har gjort mycket, jag har till och med funderingar på om jag ska våga flyga till Sthlm utan att ta lugnande... Jag ÄR rädd, men jag kan flyga - mitt mantra ;) Kan jag, kan DU! =)