venusique

har inte du som jag ibland kännt att du bara vill slippa känna alla måsten? att om man en dag bara får för sig att åka i väg så ska man kunna göra det utan att behöva tänka på hur det skulle påverka allt som finns runt omkring en. med det menar jag; lägenhet, räkningar, jobb, familj och vänner... alla måsten som man behöver för att inte bli ett socialfall. visst det var att ta steget längre men det blir ju så för eller senare om man en dag bara bestämmer sig för att skita i allt under en längre tid. det finns ju ett sätt att klara av det på eller två för att inte hamna i den knipan och det är att antingen vara ekonomiskt beroende eller plugga i några år och sedan slita my as off i ofantligt många år för att jobba i hop en förmögenhet. MEN VEM VILL SLÖSA SÅ MÅNGA ÅR för att bli fri? vissa dagar har jag sådan lust att bara säga upp kontraktet på längenheten, säga upp mig från jobbet och ta en enkel biljett till fjärran land och utforska vad jag ännu inte fått uppleva och det tillsammans med Henrik. vad säger du baby? du och jag mot världen. älskar dig så ofantligt mycket!