venusique

att bli lycklig. att bli nöjd med mig själv. att uppskatta den jag är och inte alltid söka efter mer...
jag vill kunna stå upp för min integritet utan att känna mig osäker. jag vet i grund och botten vem jag är och att jag är nöjd med den jag som person är. vågar dock väldigt sällan visa det rätta jaget... det är inget medvetet val utan bara en metal block som jag inte kan rå för. så otroligt frustrerande! kan det kanske vara så att jag försöker för mycket när det väl gäller? att jag vill imponera på folk omkring mig?
iallafall, hamnar jag bland människor som jag inte riktigt kan slappna av med så blir jag den där instängda blyga musen. visst det är inget fel på det men jag gillar den andra sidan av mig bättre. jag mår bättre då och folk uppskattar den sidan mer... det märks tydligt. i vissa fall har folk tolkat min blyga sida som att "jag är bättre än alla andra"-attityd och that sucks. för sådan är jag inte... och det vet ni som känner mig väl ;)



(*En människa som har integritet står ut med osäkerhet. Gör man det, så vet man en del om sig själv.)