som sista avsnittet i S.A.T.C


för er som brukade följa Sex And The City så minns väl alla dom två sista avsnitten där Carrie flyttar till Paris för att leva sitt liv tillsammans med Alek.

tar man bort all överflödig lyx som hon lever med så känner jag igen mig så väl i vad hon går igenom på kännslomässigt plan. att ständigt jämföra en kärlek med en annan, känna sig ensam och sakna det som får en att må bäst... varför driver man sig då själv från det som får en att må bra? inte för att man tröttnat utan det är dom ständiga jävla motgångarna! ja! man tröttnar på att ständigt kämpa och ger istället upp. man övertalar sig själv om att det man gör är det rätta och lurar sig själv med fortsatta övertalningar som "du är vuxen, du gör det rätta glöm det som varit och lev i nuet.. bla bla bla"... det låter ju vansinnigt, jag vet! men kanske behöver vi alla en sådan period i livet för att komma tillrätt för eller senare och inse vad som är viktigast i livet...? åh gud vad jag känner igen mig. kan inte låta bli och hoppas på att mitt liv slutar upp som hennes. att killen jag älskar älskar mig tillbaka, jag får bo där jag känner mig som mest hemma och tillsammans med dom som står mig närmast och älskar mig för den jag är!


läste igenom allt... precis som jag brukar göra innan jag lägger upp det på bloggen men insåg att jag inte orkar rätta till några eventuella flumfel(!)...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback