dock vet jag inte hur länge...

glädjen sitter i. känns som att jag kommer ha en känslomässigt tuff dag i dag. familjemedlemar som berättar om död på Oprah får mina ögon att tåras(varför kollar jag på det skitprogrammet?!)... det får mig att tänka på mamma och hur mycket jag saknar henne. det gör fortfarande lika ont som det gjorde dagarna efter hon lämnat oss...
bästa stunderna är när jag inte tänker på henne alls... det låter hemskt men det är den enda gången jag kan känna full lycka.

Kommentarer
Postat av: Krille

ger en varm kram


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback