venusique

jag vill så mycket. jag vill bl a att vänner runt omkring mig även Andreas ska vara glada när dom umgås med mig. om dom inte är det, försöker jag göra dom glada. blir dom inte glada känner jag mig så misslyckad. jag känner att det är mitt fel och att jag bara är jättetråkig...
jag kanske är jättetråkig? jag kanske bara är clownen i gänget som alla kan skratta åt... jag syns kanske bara när jag duger åt andra?

i bland när jag försöker nå fram till människor så känns det så meningslöst. det känns inte som att folk tar mig på allvar. okej jag kan säga ganska korkade saker i bland, men det ger andra ingen rätt att se ner på mig som om jag vore ett barn som inte fattar eller klarar något själv.

allt det jag just skrivit är säkert bara något som jag själv förstorar upp från något som egentligen inte existerar. jag är säkert väldigt omtyckt. jag kanske t o m är den personen som alla vill vara med när dom känner sig ledsna bara för att dom vet att jag kan göra dom glada igen? kan ju förklara varför vissa skrattar åt det jag säger.... eller vad tror du??

jag vet inte. just nu så känner jag mig tom, vet inte vad jag ska tycka. allt jag tänker känns så löjligt.... hm.